söndag 17 september 2017

Vräkta

Jag har dragits med ovälkomna hyresgäster. Hyresgäster som inte heller betalt någon hyra,.
Första gången jag såg dem Var för någon månad sedan, men då sprang de och gömde sig när T skulle avvisa dem. Jag trodde ett tag att en hade gett sig av. Frivilligt eller ofrivilligt ska jag låta vara osagt, och jag trodde att jag avhyste den andra. Men nä.
Kom hem idag, sjunk ner på toan och kände mig väldigt uttittad. Där satt de, båda två, och glodde på mig. Kände mig aningen störd. Lyckades tillslut få ut dem, långt ifrån ytterdörren. Iväg klampade Asarums största spindlar, glodde surt över axeln på mig och tog sikte på nästa hus. Eller hämtar de sina polare och ska hämnas på mig?

söndag 10 september 2017

Idioter

Häromdagen läste jag om en cyklist som blev påkörd , för bilföraren retade sig på att cyklisten inte nyttjade cykelbanan. Att bilisten (som dessutom hade barn i bilen) valde att bryta mot lagen och medvetet försökte skada en annan människa är såklart både fel och skrämmande, men lika upprörande är det att läsa kommentarerna om detta i sociala medier. Det var många som "minsann visste att alla som tränar cykel är lagbrytare, så chauffören agerade som de själva hade agerat". Om inte alla dessa är troll så har vi alltså väldigt många potentiella lagbrytare ute på vägarna. Folk som inte drar sig för att skada eller i värsta fall döda folk för att de anser att de har rätt till det om de tror att någon annan bryter mot lagen.
Jag hoppas att jag slipper bli påkörd för att någon retar sig på cyklister rent allmänt (större delen av vägen till mitt jobb saknar cykelväg).

onsdag 6 september 2017

Elcykel på motionslopp?

Läste att Vätternrundan planerar ett nytt lopp, 100 km öppet för både elcykel och vanlig cykel. Läste också reaktioner på detta, en del tyckte att kunde man inte cykla utan elhjälp så hade man inte på motionslopp att göra.
När jag cyklade Alta Valtellina i somras var det en klass för elcyklar. De startade sist, kanske en kvart efter sista startgrupp. Minns att jag tittade lite avundsjukt på de batteridrivna fatbikesen som trampade förbi mig, men samtidigt är jag stolt över att ha trampat mig runt för egen maskin.
Jag minns när jag hade cyklat upp för Stelviopasset och skulle unna mig en välförtjänt cola på toppen. Satt en familj och fikade och jag fick extra cred att som tjej ha cyklat upp för egen maskin. Har inte tänkt att prestationen skulle vara större bara för att jag är tjej, men erkänner att jag kände mig lite extra duktig då.
Upp för en annan backe, sliter i serpentinerna på låg växel, hör bakom mig hur en man och en kvinna på cykel pratar, närmar sig. Funderar på vad det är för stålkvinna och varför inte jag ens kan hålla undan lite. När de cyklar om oss så visar det sig att hon sitter på en elcykel, och jag får massor av pepp när de cyklar förbi, att jag är stark som tar backen utan hjälp.
Så jag tycker att elcykel är positivt. En hjälp när man behöver det, för de som vill och behöver. Och vill man uppleva ett lopp men behöver assistans så varför inte? Men jag tyckte att det var bra med en separat start efter alla andra, för även om Vätternrundans lopp är motionslopp så är det många (inklusive jag själv) som jagar tider. Om man råkar ha en kompis med elcykel som kan hjälpa till med dragjobbet, då känns det inte schysst tycker jag.
Och om man får köra elcykel på motionslopp så kan ju de generera ett ökat intresse för att köpa cyklarna, och i förlängningen kanske bredda cykelsporten än mer?

lördag 2 september 2017

Grevaloppet 2017

Idag var det dags för Grevaloppet i Karlskrona. Kändes som det var nyligen, men det är nästan ett år sedan sist. Banan var lite omgjord sedan förra året, det var någon ny stig. Blev lite förvirrad när jag kom dit, för det var inte riktigt tillkört så man såg inte direkt vart man skulle ta vägen.
Vi började med en startloop sedan kördes det två varv på banan, vilket blev totalt cirka 30 km och det blev ungefär 200 höjdmeter. Temperaturen var +18 °C och det kom lite regnstänk, men det blev aldrig så mycket så att det störde, mer än att glasögonen blev lite prickiga och immiga.
Det är rätt mycket stig på varvet, vilket gör att bristen på träning i just skogen märktes väldigt väl. Förra året minns jag att jag hade bra flyt i skogen men i år kändes det att jag inte alls hade samma fart. Men det positiva jag tar med mig är att jag faktiskt kunde cykla upp för de lite mer tekniska backarna i skogen och det kändes bra. Just att det är så mycket stig gör att man tvingas att fokusera på det man gör och inte kan sitta och fundera på en massa annat under tiden.
Jag kände mig seg i kroppen första varvet, pulsen drog iväg och det var tungt. Men hade i huvudet att det var ett motionslopp, jag gör det för att det är kul och för att få ett bra träningspass och jag var medveten om att jag kände mig lite hängig i början av veckan.
KÄnde mig lite missmodig när andra damen gick om mig och jag inte orkade hänga på, men kune inte svara så la energi på mitt lopp istället för att fundera på vad de andra tjejerna höll på med.
På andra varvet så hade jag några bakom mig, mer eller mindre nära beroende på terräng, så sista biten låg jag på lite, ville absolut inte bli omcyklad på slutet.
Kände mig rätt nöjd när jag stängde av klockan vid målgång, klarade mig precis under 2 timmar. Hade inte kollat något på klockan så hade ingen koll. Men känns alltid bättre att komma in precis under en heltimme.
Hann med lite före-och efterracesnack innan jag drog mig hemåt, trevligt även om det var lite i kyligaste laget.

Resultat

söndag 27 augusti 2017

SUP

Ikväll testade vi SUP, alltså paddla stående på en bräda. En mycket trevlig kväll.
Första gången jag såg detta var i Flensburg, maj 2014. Tyckte att det såg svårt ut. Men Nipe har talat sig varm om detta så jag tackade mer en gärna ja när jag fick möjlighet att prova.
Första tanken när jag ställde mig på brädan var "oj vad blöt jag kommer att bli". Men det visade sig att det var just att hoppa på och av som blev det svåraste på dagens tur. Det var skönt att komma ut på havet, och nyttigt. Så länge jag var närvarande i stunden så gick det bra, men om jag lät tankarna glida iväg så blev det svajigt.
Fick även lite egentid med Nipe så vi kunde prata av oss lite. Vi har alltid mycket att prata om ☺️

fredag 11 augusti 2017

Uppdaterad

Idag shoppade jag nya löpardojor. Tyckte att de gamla kändes långsamma, så var lite sugen på att byta märke, men det blev samma märke men en annan modell. Det var nog mer att mina gamla var rätt slutkörda. Jag köpte dem när jag gjorde Tjejklassikern 2013, sedan har de hängt med på några lopp och nästan all löpträning sedan dess. Tre swimrunlopp har de hängt med på, och lite swimrunträning inför två av loppen (hoppade ju över den träningen inför racet förra helgen), så de skorna kan pensioneras med gott samvete.
Nu ser jag fram emot att testa dem!

lördag 5 augusti 2017

Skärgårdsutmaningen 20 7

Igår kväll bestämde vi oss för att köra Skärgårdsutmaningen i Söderhamn, P och jag. Har inte tränat swimrun sedan vi gjorde Skärgårdsutmaningen förra året, men kände mig trygg med att jag skulle fixa det, även om vi inte hade några förhoppningar om någon bra tid.
Det regnade hela dagen och temperaturen i luften var cirka 12 grader, temperaturen i yttre skärgården var någon grad varmare medan vattnet i sjöarna var rätt behagligt.
Det hade även regnat mycket innan tävlingen, ungefär 100 mm sedan igår.
Vi tog det väldigt lugnt i starten, joggade runt första löpsträckan i behagligt tempo. Första simningen kändes helt ok, men tog tid. Jag har simmat i öppet vatten en gång sedan tävlingen förra året och P hade lite nya grejer som han inte hade hunnit testa innan som skulle grejas med.
Vi kände oss rätt ensamma på banan i början när vi sprang, men såg andra lag på löpningen. Den längsta löpningen var på cirka 4 km, först i skogen sedan grusväg. Sprang långsamt men sprang hela grusvägen, och vi märkte att vi var starka i löpningen då vi tog oss förbi ett lag och fick kontakt med ett annat. De andra var starkare i simningen så vi hade koll på varandra hela vägen till mål.
Efter den längre löpningen så var det dags att simma lite i havet. Iskallt! Gjorde lite ont att stoppa ner ansiktet i vattnet, och det var lite vågigt, så både den och nästkommande simning var tuffa. Sista simningen var lång, men vi matade på. Kunde vada en del av den simsträckan, då vi drygade ut avståndet till laget bakom, medan de framför oss var snabba simmare och försvann i fjärran. Sista löpningen var på 400 meter och då kunde vi inte göra så mycket åt resultatet utan njöt mer av vår prestation.
Banan var lite omlagd sedan förra året med några fler simningar = fler upp- och igångar i vattnet. Det var även obanad terräng på några ställen, så även om det inte är så lång sträcka så tar det tid att ta sig fram, även för de bästa.
I år gjorde regnet banan lite tuffare, stigarna var översvämmade och vi sprang bitvis i ankeldjupt vatten. I en uppförsbacke trodde jag först att vi sprang i en bäck men det var visst regnvatten som rann... På något annat ställe var det plötsligt lårdjupt, en liten skogsbäck hade tydligen blivit både bredare och djupare än tidigare.
Men humöret var på topp och jag hade roligt. Det kändes helt ok på både löpningen och simningen, och naturen var fin. Vid målgång blev vi varmt välkomnade av arrangören och sedan bjöds det på bullar och innan jag insåg att jag frös så hade jag en filt över axlarna.
Det var riktigt skönt att duscha varmt efteråt, fast jag erkänner att jag saknade förra helgens efter-race-spa litegrann...