Stenad

Efter Östersjö var över och scenen riven var det dags att speeda upp det där med stensättningen lite. La bort till förrådet, sedan sjönk arbetstakten markant. Kroppen talade om att det var dags för semester, och nu är det ledigt några dagar - skönt!!!


Nästa kuliga grej som händer är Ålandskryssning med Saris, vi träffas alltför sällan men det ska vi ta igen nu, med buffé och allt...

Ystadstempot

Igår var det dags för race igen, då Ystadstempot avgjordes. Årspremiär på landsvägsrace för mig, och bara andra gången som jag kör ett tempo som är längre än 15 km. Banan var officiellt 23 km och rätt knixig med flera skarpa svängar utöver vändpunkten, som föregicks av en S-kurva i nerförsbacke. Då i i bilen på vägen hem analyserade banan kom vi fram till att den borde passa MTB-åkare, just för att den var knixig och man aldrig kom in i det där malandet som brukar känneteckna tempolopp. Vinden gjorde dessutom sitt till, då det blåste på typ alla håll. Periodvis tog växlarna slut när vinden låg i tyggen, för att sedan tvinga en att växla ner massor när den behagade att blåsa rätt framifrån...

Startade först på min för dagen modifierade linjehoj. Tyckte det var rätt skönt efter vändpunkten när jag plågade mig uppför backen i motvinden och veta att de andra tjejerna hade den framför sig och jag hade tagit mig upp redan... S-kurvan gick väl inget vidare, men de andra svängarna gick fint. Malin (som vann klassen stort) körde förbi när det var kanske 1,5 km kvar och hojtade något peppande. Pressade i en högre växel och fokuserade på varje tramptag, ta i ända in i mål... Hade hoppats på en bättre tid, menjag gjorde vad jag kunde vilket räckte till en femteplats. Är nöjd med min prestation, hade inte jättehöga förväntningar, mest att jag skulle ut och trampa mig trött och göra mitt bästa, och det gjorde jag ju. Man kan alltid pressa lite extra när man har en nummerlapp på sig, hade inte fått ett så bra pass hemma!

Bra avrullning efteråt gjorde att benen känts ok idag. Denna dag har ägnats åt att fortsätta köra grus till underlaget för stensättningen. 50 mm regn gjorde grusen väldigt tung, så nu känns det rejält i överkroppen. Kanske därför jag inte känner mig särskilt trött i benen? Knepet är att trötta ut någon annan del av kroppen ännu mer :)

Grus

Idag har jag kört grus. Ska sätta sten, vilket verkar vara det lilla jobbet, just nu är det en massa slit med underlaget. Skulle bara vara lite runt uterummet, men då kunde vi ju lika bra fixa lite till + den delen som redan var stensatt men med dåligt underlag så det såg ut som sjögång. Men sedan blev det stopp, man måste inse sina begränsningar.
Gick rätt bra, var lite svalare (= arbetsvänligare) väder idag så jag fick upp farten och fixade en hel del. Körde padda efteråt men sedan hejdade jag mig, är ju en dag imorgon också.


Fortsatte med vinbärsplockningen också. Tror jag fattat varför man bör föryngra buskarna, det är sjukt mycket bär på dem. Klipper man bort lite grenar borde det rimligtvis inte bli lika mycket.... Eller också så trivs de vansinnigt bra, om de får en egen hörna och sköta sig själv så producerar de som galningar?

Efter bad i Kollevik och en sväng in på Östersjöfestivalen sa kroppen åt mig att åka hem och vila. Hann knappt landa i soffan innan jag somnade, kändes som det var smart att hoppa över festivaltåget då.

Nu är det nog dags att kolla upp hur jag ska köra till morgondagens race.

Pers

Har varit några riktigt intensiva dagar, tidiga morgnar och sena kvällar med hårt kroppsarbete på dagarna. I värmen. I söndags var det grävmaskin. Själva grävmaskinen var inte så jobbig att köra, desto värre var det att dra iväg allt med skottkärran. två skopor sedan var det fullt. Så när det var dags att börja bygga 40 ton scen var kroppen trött redan från början. Efter en sådär 15 timmars arbete med påföljande dusch somnade man ovaggad.
Tekniken var lite softare, med vissa obligatoriska undantag. Men visst blev det bra?

Igår spelade Europe på den scenen, med 3 förband.

Idag var det dags för Vittskövlemilen, tempo med tidtagning. Hade inte cyklat en meter sedan SM, och trött i kroppen efter de senaste dagarnas jobb, men vädret var fint och minimalt med vind. Då är det kul att köra racer :)
Var lite optimistisk i tidsplaneringen, så det blev minimalt med uppvärmning, men i vart fall såpass mycket att jag hann testa att köra lite i tempobågarna, det var väl i oktober sist, på KM. Benen sa aj direkt och det var bara att inse att det skulle göra onödigt ont, men resten av kroppen kändes fin, så jag hade gott hopp om en ok tid. Har dessutom drevat om racern sedan sist från kompaktvevparti till "vanligt".

Det blev tungt, men vid vändningen kastade jag ett öga på klockan och insåg att jag hade en bra tid på gång, bara att borra ner huvudet och mata. Tiden visade att jag hade förbättrat mitt pers med 7 sekunder - gött! Verkar som formen efter SM håller i sig.
På lördag väntar säsongspremiär på landsväg, Ystadstempot, ska bli kul att se hur man står sig mot de andra tjejerna.

Välförtjänt...

... vid målgång på XC.

Foto Lena Bouvin

Brons!

Så var det dags för XC. 3*6,8 km med ett gäng medaljsugna konkurrenter. Banan var fortfarande fast efter tisdagens regn, och lerhålen var mycket bättre. Det saknades riktigt långa stigningar, istället var det fler korta, branta backar som skulle besegras. Lite tekniskt var det också i början. Om man, mot förmodan, inte tyckte att banan var tillräckligt jobbig så såg värmen till att skilja agnarna från vetet.

Starten var ovanligt lugn. Jag hade bestämt mig för att hålla igen lite i början och istället disponera krafterna så jag skulle palla att hålla tempot uppe racet igenom. Vi kom fram till första backen på målområdet där vi körde upp och ner i serpentiner, och när dessa var avklarade låg jag på en tredjeplats, med bara en liten lucka fram. Det kändes helt lugnt, och väl i skogen var jag i rygg på Tuuli och Irma. I backen upp från ån gick Tuuli upp i ledning och jag följde enkelt med. Funderade på om jag skulle testa ett ryck, men tyckte det kändes för tidigt i loppet. Tappade lite här och lite där, men vid varvning var hon fortfarande inom synhåll och jakten fortgick.

Bakom mig hade Rosemarie fått upp farten och jag märkte hur hon tog in. Kämpade för att hålla henne bakom mig. La nog lite för mycket krut i en backe, för efter det hade jag knappt styrfart. Men skam den som ger sig, bara att trampa på fast kroppen skriker neeeeeeej! På slutet av andra varvet gick hon om och jag hade inte mycket att sätta emot. Ut på sista varvet lyckades jag lägga av kedjan i en av serpentinerna och fick springa upp. Anjang var plötsligt jobbigt nära. Hon är grymt rutinerad och har åtskilliga SM-medaljer sedan tidigare, mest guld...

Sista varvet var tufft. Jag hade inga som helst planer på att lämna detta mästerskap utan medalj så jag slet som ett djur. Med ungefär ett halvt varv kvar kom krampen. Gick bra så länge jag satt ner, men så fort jag ställde mig upp kom det en schäfer och bet mig i låret. Jag såg inte till den, men jag kände den... Med många korta backar så blir det att resa sig en del. Var orolig för att hela låret skulle knyta sig men det gick bra. Lyckades hålla Anjang bakom in i mål på ren vilja. De andra tjejerna var starkare idag, men jag är riktigt nöjd att ha plockat hem en tredjeplats i det tuffaste SM-startfältet sedan jag började köra i klass D30.

Hade riktigt bra stöttning utefter banan idag, vilket uppskattas. Att få den extra peppningen hjälper att hålla humöret uppe och fightas ända in i kaklet. Det är flera som stöttat mig så jag har kunnat fixa detta idag, men ett extra tack till Matthias Wengelin som ställde upp med drickaflaskor då våra tydligen trivdes mycket bättre hemma i köket.
Langningen var också guld värd, och colan efter målgång och... Ni vet själva :)

4:a

Tempo. Sandiga banor som var fina efter regnet igår kväll, och ett lerhål som inte alls såg roligt ut efter regnet. Hade tur med lottningen och startade sist. Fick höra efter banan att jag låg bra till, ledning hörde jag sista gången innan det gick åt skogen med kanske 2 km kvar. Klantade bort mig och slutade på en trist fjärdeplats. Men kroppen känns fin och nytt race imorgon, håll tummarna för att det går vägen då!

Nyutexaminerad

Sista träffen på utbildningen ägnades i huvudsak åt presentationer och opponeringar av våra rapporter. Det hela avslutades med en jättebra föreläsning som verkligen känns som det finns nytta av för den personliga utvecklingen, vilket ju också stärker oss i våra kommande yrkesroller.

Idag har jag varit på HLR- och brandutbildning, var några år sedan sist så det var bra att fräscha upp kunskaperna, tack och lov inget jag behövt praktisera i verkliga livet.
Cykling hanns det också med idag, testade ett par nya stigar och knäckte några svårigheter. På ett ställe kände jag mig verkligen som en lilleputt när jag kom och skulle cykla upp bland en massa ormbunkar som var väldigt höga, kändes som hela jag (& cykel) försvann i det gröna...

Har förresten anmält mig till ett tempolopp, på landsväg, så jag får väl ut och testa tempobågarna & ufohjälmen någon gång innan det är dags för det. Men kommande vecka så är det MTB som gäller.

Seg

Igår var det styrkeintervaller på schemat. Kan ju meddela att söndagens race satt kvar väldigt mycket i benen, efter två intervaller var det mycket jobbigt, på den tredje var jag färdig att lägga av. Fem stod det i programmet så det var bara att fortsätta, och ja - jag var riktigt nöjd när jag fixat allihop!


Imorse höll skatorna polsk riksdag ute på gräsmattan så till och med kisen klev upp för att kolla vad de höll på med. Så det var bara att kliva upp för mig också och sätta igång. Sista rycket nu med pluggandet, snart klar. Känns segt för tillfället, men det är bara göra, det blir inte mer gjort bara för att man tänker att man borde.

Ränneslättsturen

+27 grader, strålande sol och inte ett moln på himlen valde vi att åka till Eksjö och cykla Ränneslättsturen. Det blev motionsklass 41 km, en tävlingstid på knappt 2 timmar. Perfekt genrep inför stundande SM om 1,5 vecka.
Dammade iväg i starten, riktigt dammigt var det! I skogen var det bara att ta kölapp men framåt vätskan blev det bredare stigar och gick jättebra att köra om. Vid andra depån fick jag höra att jag var första dam, och så blev det i mål också.Riktigt nöjd med att fixa ett så bra race i hettan!
I mål fick jag ett glas iskall cola av en snäll funktionär, ljuvligt gott och välförtjänt!

Morronpass

Imorse när jag vaknade låg jag och funderade, medan jag var i gränslandet av vakenhet och sömn. Funderade om det var tidigt, vilken dag det var och om jag var tvungen att kliva upp direkt eller om jag kunde unna mig att sova lite till. Tidigt - ja (typ 6.20), fredag och nä, inte sova mer då det var ett fartpass på schemat. Känns inte så jättelockande i det läget men bara att kliva upp. Kl 7 stack vi iväg, +15 grader redan då, och vi var klara 9, då hade värmen verkligen kommit. Resten av dagen har benen påmint mig om hur duktig jag var i ottan. Men hastigheten var bra och Henrik tyckte jag hade höjt mig ett snäpp. Och då känns det att den inte riktigt är här än, Storformen. Men om 1,5 vecka kanske?

Doftar ljuvligt