torsdag 30 juni 2016

Simning

För två år sedan lärde jag mig crawla och gjorde sedan Kustjagaren där jag crawlade alla sträckorna. Veckan efter simmade jag Tjejsimmet i Vansbro, vilket inte kändes så bra, crawlade bara en liten bit.
Nu har jag tagit upp det där med simning i öppet vatten igen. Första passet var för en vecka sedan. Då tyckte jag det var jobbigt med mörkt (och kallt) sjövatten, men tog det i min takt och kände att det kanske kunde finnas lite crawl kvar, men kändes avlägset.
Den korta våtdräkten har tydligen ändrat storlek under den här tiden, eller så blev den uttöjd på Kustjagaren när jag sprang med den på... I vilket fall som helst så är den rätt luftig, så i helgen testade jag den långa, som satt betydligt tightare. Kollevik bjöd på +22°C och betydligt klarare vatten och då funkade crawlet bättre. Men orken... Muskler som inte används har en benägenhet att bli svagare och mindre uthålliga, så även simmuskler.
Försökt locka fram vad som finns i kroppen, det är väldigt nära nu till den sista delen av Halvklassikern.

söndag 19 juni 2016

Murphy, igen och igen

Försöker beta av min lista, och kanske kanske kan jag snart känna att den är ok. En stor grej är klar, ett annat större projekt är nästan klart, och till och med TV och internet löste ju sig. Men det som jag helst vill ha avklarat som har dragit ut otroligt mycket på tiden på grund av andras nedprioriteringar, byråkrati och annat tjafs, ja det verkar kräva än mer energi. Alltså, jag är så trött på att behöva lägga min energi på grejer som bara ska funka. Jag har sparat en påse favvogodis som jag tänkte fira med när det är klart, men nu börjar jag misströsta, godiset hinner nog bli gammalt innan jag får äta det.

Göteborg

Syster och jag drog till Göteborg ett par dagar. Sova en hel natt, shopping (kläder och choklad) och MTB för min del stod på schemat.
Aktivitus hade ett MTB-event för tjejer på torsdagskvällen som jag deltog i. Jättefin cykling, trevligt sällskap och proffsiga ledare gjorde det till en bra kväll, trots att solskenscyklisten fick lite regn på sig...
Men konstaterar några saker
*tränar man inte i teknik så tappar man den. På alla sätt.
*MTB är en pulshöjare! Trodde jag var hyfsat vältränad men flåsade som en blåsbälg.
*att bli förälder har gjort mig till en fegis. Tänker på konsekvenserna om jag kraschar och fegar ur. Irriterande, för det är ju ofta då det går åt skogen, när man fegar...
*MTB är här och nu. Ett perfekt sätt att slippa tänka på verkligheten.

Efter att ha fått sova en hel natt (!) så shoppade vi loss lite. För min del var det nödvändigt eftersom jag och mina kläder bara är halvkompatibla nuförtiden. Det funkar men inte alltid så bra/snyggt. Så jag grabbade tag i en expedit som fick hjälpa mig med storlek och passform. Det slutade med att jag köpte plagg i storlekar jag aldrig ens tittat på! Känns som att min självbild och verkligheten inte är riktigt i fas.

måndag 13 juni 2016

Halvvättern

Igår var det dags för Halvvättern. Körde med Ride of hope, en grupp som siktade på en tid på 4.35. Men vi tar det hela från början.

Körde till Linköping i lördags, och mötte upp Sara på hotellet. Åkte och hämtade nummerlapparna, men känslan i kroppen var sådär, kände mig inte särskilt taggad och kroppen kändes inte 100.  På morgonen tror jag egentligen att vi båda två hellre hade fortsatt att sova och sedan njutit av hotellfrukosten, istället som nu hasta iväg med en frukostpåse under armen...

Nåväl, Sara startade några minuter för mig, och vår klunga drog iväg 8.24. Siktet var inställt på 4.30+ 5 min stopp, men om det blev punka eller så så skulle vi stanna och hjälpas åt. Kändes helt ok för mig.

Vi var 19 i klungan, solen sken och det var inte jättemycket vind på morgonen, och naturen var verkligen vacker. Propagandacykling! Första tre milen gick på 48 minuter, så det kändes som vi höll ett bra tempo. Över Omberg var det fri fart eftersom det är lite för smalt och andra som går i backen, så det kändes ju bra. Kroppen kändes mindre bra, inget klipp alls i benen i backen, så tog det lugnt och matade för att spara energi. En i klungan vurpade, men fortsatte köra efter att ha fått ordning på grejerna. Vi matade på och jag hade inga problem att hänga med och göra mitt dragjobb. Var dock rätt noga med att inte ta längre förningar än vi sagt.

10 mils-skylten passerade vi efter 2.59, kändes bra. Men jag kände att det gick mycket energi och fyllde på så mycket jag kunde. Vi stannade vid depå Rök och jag mumsade i mig grejer för glatta livet. Efter depåstoppet blev det tyngre, en kantvind som tröttade rätt bra. Någonstans därefter så fick jag syn på en grej och sorgen slog till, som ett slag på käften. Man kan inte värja sig, och man vet inte när det kommer, men det känns som en mental härdsmälta. Och då visar sig landsvägscykling i motionslopp sig från sin bästa sida. Någon i klungan erbjuder snabb energi, en annan tar lite kantvind och en hjälpsam hand i ryggen. Jag släpper all prestige och tar tacksamt emot all hjälp och fokuserar på att jobba med huvudet. Jag växlar direkt när det är min tur att dra (men det var jag inte ensam om), kämpar med huvudet och biter i. Räknar ner. Får bud på mitt pannben. Sorgen har käkat upp det sista av min energi, men jag har fett att gå på, jag ger mig inte och krigar ända in i mål. Så jäkla nöjd! Helt slut mentalt, nästan lika trött i kroppen står jag där med medaljen runt halsen och har en måltid på 4.40. Känner mig som en vinnare på många plan.
Jag vet att jag riskerar dessa käftsmällar under långvarigt fysiskt arbete (bland annat), men för varje gång jag kan hantera det så tar jag tillbaka ännu en liten del av mitt liv.

4.40, var ju 5 minuter från målet, men vi hade något mekaniskt problem under vägen också, en total cykeltid på 4.32 vilket jag tyckte var jättebra. Och hela klungan i mål samtidigt också, kul!

Sara stod för en helt annan bedrift då hon cyklade 7 gånger längre än vad han någonsin gjort innan, det är pannben det med!

söndag 5 juni 2016

Retur

Murphy var inte klar med TVn.
Skulle spela in något varpå jag fick meddelande i appen att jag inte hade någon inspelningsbar box. Eh, jo. Sagt det ett antal gånger till support, men tydligen var jag tvungen att ringa ett separat samtal för att de skulle fatta att de skulle aktivera den tjänsten.
Frågade varför det inte gjorts tidigare eftersom jag pratat om just inspelningsbar box med dem vid upprepade tillfällen, fick svaret att det skulle aktiverats vid beställningen... De klarade ju inte ens av att aktivera själva beställningen, så det var väl för mycket begärt att de skulle klara av att aktivera de tjänster som dessutom varit aktiverade tidigare.
Sägs att man får vad man betalar för, snart borde jag få betalt för att nyttja deras tjänster...

Undrar vad Murphys nästa drag blir?

lördag 4 juni 2016

TV

Där fick du Murphy, jag lyckades få igång TVn trots dina idoga försök att jag inte skulle ha TV.

*Du fintade bort grävarna så de glömde gräva till mitt hus - efter ynka tre telefonsamtal så var det någon som kom med en lam ursäkt och kom och grävde.
*Du slarvade bort beställningen - tre telefonsamtal krävdes för att fixa det.
*Du såg till att jag inte fick rätt info om hårdvara - var nog bara två samtal för det.
*Dessutom såg du till att jag fick fel hjälp från support - tji fick du när jag hittade någon kunnig irl att fråga.
Extra cred för att du lyckades koppla ner pågående samtal till support fyra gånger!
Men denna match vann jag.

torsdag 2 juni 2016

Dålig tajming

Snörvlar. Måste vara allergi. Trött. Måste vara allergi. Rivig i halsen. Måste vara allergi.
Nä, jag är inte sjuk. Tänker inte bli sjuk. Absolut inte nu.
Vilar ett par dagar för säkerhets skull.