Efter att ha varit på vift en månad så har vi kommit hem igen. Skönt att komma hem till sitt, och Junior uppskattade nog att återse vissa leksaker som inte fått följa med.
Testade att springa häromdagen, vilket jag inte gjort sedan Skärgårdsutmaningen. Det var tungt, och det fanns nog inget löpsteg alls kvar, det kändes som jag hade betong i fötterna! Genomled passet, men märkte att känslan var sämre än tiden (men tiden var iofs ganska dålig den med...) Men det borde ju innebära att någon liten muskel finns kvar, och då kanske det känns lite bättre nästa gång...
Har drabbas av en lust att röja. Skulle jättegärna vilja få lite ordning på mitt kaos, men när Junior väl har somnat, då finns det inte så mycket energi kvar, det räcker mest till att försöka få ihop vardagen. Men en liten grej i taget, och försöker glädjas åt det som blir gjort istället för att tänka på berget av prylar som är kvar. Det berget har ju faktiskt krympt, vilket jag inser när jag tänker tillbaka typ tre månader så på något vis lyckas jag ju få något gjort. Eller så har jag några självdestruerande grejer på listan, som när jag väl kommer till den punkten så behövs det inte fixas längre...
