Sprang en runda med JUnior häromdagen, efter hämtning på förskolan. Fick en idé när jag sprang förbi en backe som är jobbig att gå uppför, varför inte springa uppför den fem gånger?
Sagt och gjort, fem gånger masade jag mig upp. Det var rätt jobbigt, och dagen efter belönades jag med träningsvärk i både framsida och baksida lår. Vilket faktiskt uppskattades eftersom jag satt still halva dagen på jobbet.
Att få ihop träningen som ensam vårdnadshavare är inte helt enkelt. I synnerhet när barnet har andra intressen än att sova och gärna håller igång på kvällarna. Nu har jag haft förmånen att ha fått ett uppdrag som är på cykelavstånd. Inte realistiskt att cykla varje dag (så nära är det inte) men det funkar ibland, åtminstone när jag inte stänger av väckarklockan eller något annat oförutsett händer. Bestämt mig för att vara glad för de gånger jag lyckas ta cykeln istället för att känna stress de dagar det blir bilen.
