Testade att göra ett enkelt träningsupplägg, bara för att få lite disciplin och genomföra den träning jag vill, samt att jag har ett mål i slutet av programmet. Det är bara tre konditionspass per vecka, borde ju inte vara någon match tyckte jag när jag skrev ihop det. Planen var att skriva ett enkelt program som var lätt att följa. Men tydligen så är jag inte lika disciplinerad längre, det är svårt att få ihop det.
Började känna mig lite butter redan förra veckan. Läste om andra mammor som tränar och fixade det bra, jobbade och med största sannolikhet är jättebra mammor. Tänkte själv på mitt sköldpaddstempo jag håller när jag är ute och springer och hur svårt jag har det att få ihop ynka tre pass i veckan. Till exempel i lördags hade jag kunnat få ihop ett löppass men jag la mig på sängen när jag hade avlastning och Junior fick komma ut med någon annan än mig.
Idag somnade han såpass tidigt så jag hade möjlighet att komma upp på TC redan vid 20-tiden - det tillhör verkligen ovanligheterna! Så äntligen fanns det tid för ett tröskelpass. La på 75% av effekten som jag körde sådana pass på i min krafts dagar, och redan där kände jag mig missmodig. Försökte peppa migsjälv, att det faktiskt var samma effekt som jag körde på förra året. Kändes fortfarande motigt och jag funderade på allvar att sätta mig i soffan och äta godis och läsa en bok istället (vilket jag inte heller hinner med en normal dag). Planen var 40 min tröskel, delade upp det på fem åttaminutare, fast utan vila (om Junior skulle vakna så ville jag inte slösa TC-tid på onödig vila).
Förr när jag körde TC så var det helt otänkbart att köra utan musik. Under intervallerna så gick jag in i musiken och tänkte att jag får inte titta på klockan förrän refrängen kommer eller den här låten är slut. Nu måste jag höra om Junior vaknar, så jag lyssnar på Monarken och fläkten som premiäranvändes idag, tillsammans med mitt egna flåsande. Fick köpa en ny fläkt eftersom den gamla bokstavligen föll i bitar, troligen av ålderssvaghet.
Fördelen med att köra tröskelpass är att det, fysiskt sett, inte är jobbigare minut 37 än vad det är minut tre, om man verkligen håller sig under tröskel. Så när jag väl kommit in en bit i passet så tänkte jag att det var lika bra att passa på, jag vet inte när jag har möjlighet att köra ett sådant pass nästa gång.
Efter avklarat pass så var humöret betydligt bättre än innan, och under nedvarvningen så tänkte jag att jaha, jag är inte alls så stark och bra tränad som jag varit innan. Självklart hade jag gärna haft den fysiska form som jag hade då, men jag gr så gott jag kan, vad mer kan man begära? Målet med min träning nu är något helt annat än vad det var då. Dessutom är det mitt andningshål, när jag kör ett pass som ikväll så rensar jag huvudet från jobbiga tankar, fokuserar bara på här och nu. Och oftast mår jag lite bättre efter träningen än vad jag gjorde innan. Jag har lite andra perspektiv nu, och andra mål.
