För lite drygt tre veckor sedan bestämde jag mig för att cykla Etna Marathon. Banprofilen skvallrade om en tuff bana med många höjdmeter, men i övrigt verkade det vara en häftig upplevelse så jag blev väldigt sugen på att köra.
Igår var planen att montera ihop cyklarna och cykla bort och hämta nummerlapparna och samtidigt kolla början och slutet. Hotellet låg ju bara ett par kilometer från start. Inser att vi borde kollat hur många höjdmeter det var också... Det blev bara att testa cykeln lite i backen utanför hotellet.
Alla tjejer som körde längsta distansen fick stå allra längst fram vid startrepet, tillsammans med en handfull urstark killar. Så hade lite koll på hur många tjejer som startade i alla fall.
Starten gick på en nästan platt gata i flera meter innan vi svängde upp i startbacken. Sedan gick det uppåt i kanske 5 km innan det planade ut lite innan nästa klättring.
Jag har lärt mig att när skogsvägarna är stensatta så blir det brant. Någonstans i början var det en skylt som varnade för 20% lutning, där blev det stopp, många som gick så det var bara att göra detsamma. I övrigt var det hyfsat snälla uppförsbackar som i överlag var cyklingsbara (även om jag var lite för trött ibland). Nerför var rena drömmen, singletrack med varierande branthet, lavastenar på sina ställen och lite drop här och var. Hade bra flyt där, såpass bra så det faktiskt var några som ville bli fotade tillsammans med mig efteråt och de öste lovord över mig (lät det som, jag är inte jättebra på italienska).
Och såklart, cyklar man på Etna så är det en hel hög med lavafält man cyklar över. Känns som ett riktigt månlandskap. Riktigt häftigt var det när man såg en snöklädd topp sticka fram mellan lavastenarna på något ställe.
Molnen hängde tunga vid start, lite efter start började det åska och blixtra. Sedan kom regnet, som bara vräkte ner. Jag var glad att jag hade mina armvärmare, annars hade jag nog frusit mycket mer. Och att det regnade medan jag klättrade, så jag fick lite värme inifrån. Regnet slutade sedan, och vid målgång var det sol - härligt!
Jag hade en bra känsla hela loppet, och huvudet var med mig. Träningen är ju som den är, men jag gjorde vad jag kunde och kände mig mycket fräschare vid målgång än vad jag hade förväntat mig, så blev lite nyfiken på min placering. Kom 6:a i min klass, pris till de fem första så då cyklade vi tillbaka till hotellet och njöt lite av solen.
Hade trott att det var en engångshändelse att jag körde detta lopp, men jag kan absolut tänka mig att köra det igen. Sedan om det blir så ska jag låta vars osagt, det finns ju fler utmaningar här i världen.
