torsdag 30 mars 2017

Roddan & makaronerna

Alltså, Roddan har inget vidare bordsskick, sprider kalla makaroner över hela köket.
Det kan ju bero på att hans mun är i ihopsydd och att Junior försökt att tvångsmata honom också.

måndag 27 mars 2017

Dop

Finvädret följde med hem från Italien. Alla njuter utom Sofia som fortfarande är sjuk.
Igår bjöds det på snygg tårta i alla fall, en liten tröst.

onsdag 22 mars 2017

Sjuk

Hemma hos dagisbacillerna igen. Alltså, att försöka aktivera en tvååring när man själv mår pyton är inte det lättaste. Idag åkte vi ner till havet. Jag fick njuta av ljudet av vågor som kluckar mot stranden och Junior tyckte det var spännande. Lite insats av energi som gav plus på det mentala.

måndag 20 mars 2017

Kort men intensiv säsong

Årets skidsäsong på snö blev väldigt intensiv och kort. I lördags körde jag ett pass i San Bernadino, cirka två timmar blev det (och några vurpor). Fint sällskap, bra fäste och underbart landskap. Det är nästan taskigt att ha så fin utsikt i en nerförsbacke när man behöver koncentrera sig på att åtminstone försöka hålla sig på benen...
Vädret var helt ok, som det brukar vara när jag är i Schweiz. Men på slutet så började det blåsa, lagom till att det var dags att åka "hemåt" igen. 11 grader varmt är nog värmerekord för mig när jag kör längdskidor!

torsdag 16 mars 2017

Curling

Igår testade jag curling, en trevlig AW med jobbet. Det var som väntat rätt svårt och rätt kul. Just själva curlingen (snurren på stenen) var svår att få till. Antingen blev det inte alls eller för mycket. Lagom var inte lätt. Precis som lagom hårt, det var inte heller lätt.
Idag VAB = en annan form av curling krävdes...

fredag 10 mars 2017

Lite är bättre än inget

Solen värmde genom fönstret på jobbet idag och jag drömde om en cykelrunda efter hämtning av Junior. Men när jag  skulle köra hem efter jobbet så var det inte alls särskilt skönt i vinden, och det var något regnliknande i luften. Urrk. Hämtade på förskolan och det tog som vanligt ganska lång tid att ta sig hem. EN av måste nämligen hoppa i varenda vatten(gyttje)pöl som finns på hela vägen hem, kolla läget bakom varenda sten och gå baklänges uppför jobbiga backen som är nästan hemma. Just det där att gå baklänges uppför en brant och lång backe kanske är ett bra knep? Man slipper se hur långt det är kvar uppåt, man ser bara en rolig nerförsbacke istället...

Nåväl, vi kom hem tillsslut och jag tänkte att nä vadfasen, jag kan inte sitta härinne och glo hela kvällen så det blev en liten runda med Junior i barnsitsen. Han älskar att åka bakom mig på cykeln, och i första nerförsbacken med lite svängar så kände han nog lite fartkänsla
"Wow" hörde jag honom säga flera gånger. Blev en humörhöjare för oss båda, perfekt inledning på helgen!

tisdag 7 mars 2017

Tillbaka i löpardojorna

I lördags undrade jag vad jag pysslade med. Astungt! En kilometertid som kändes toklångsam, och jag kände mig svag.
Idag blev det den vanliga rundan med barnvagn. Trots att jag var toktrött så kändes det lättare än vanligt. Sicken överraskning att asfalt är lättare att springa i än sand... Orkade till och med springa uppför sista backen. Så idag fick jag belöningen för att jag tog mig igenom lördagens race.

måndag 6 mars 2017

"Sov när barnet sover"

Som alla andra småbarnsföräldrar så är jag trött, konstant sömnbrist. Då och då får jag det välmenande rådet att sova när barnet sover. Låter ju jättebra, men blir lite irriterad.
* Brukar sova när Junior sover. Faktiskt. Vore rätt korkat att tro att jag får sova när han är vaken.
* visst, jag vill slippa sömnbrist. Men jag vill också duscha gärna någon gång i veckan utan att någon annan ändrar temperatur, stänger av vattnet, får tvål i ögonen eller bara ledsnar under tiden.
* vuxengrejer, att betala räkningar tex utan att någon annan samtidigt knappar på samma enhet, det är också något jag offrar sömntid för att göra själv.
* tvätta, utan att någon ändrar program under tiden är ju också vuxenlyx.
* att dammsuga utan att någon oavbrutet stänger av dammsugaren är troligen också för mycket begärt.
Kan ju vara så att det är lätt att glömma vad den andra föräldern gör medan man själv tex nattar.

Men om jag bara struntar i den lyxen, och verkligen ska sova när han sover, kan samma välvilliga rådgivare då garantera att jag slipper känna stress över att aldrig få göra dessa saker i fred? Och tror de verkligen på allvar att man fixar att alltid ha 100% koll under dygnets alla vakna timmar? Att man kan somna på kommando, utan att låta hjärnan varva ner?
Och om läggningen går åt skogen och barnet inte alls tänker sova, tar de då bara ett djupt andetag och somnar när barnet väl somnar?

Fast nu verkar det som att det kanske är någon som tänker bli trött här. Så det är väl dags för mig att totalblunda för göromålen som behövs fixas och somna på beställning, vilket ju är asenkelt för vissa antar jag.

söndag 5 mars 2017

Bara ut och cykla?

Planen var en cykeltur på förmiddagen eftersom det skulle bli snö på eftermiddagen. Helst hinna hem innan målgången på Vasaloppet också.
Gick upp vid 8, kollade starten och två minuter senare vaknade Junior och kom ner för trappan.
Fixa iordning frukost, se till att båda får i sig frukost, helst sittandes vid bordet. Borsta tänderna och klä på. Sedan byta tröja på Junior som lyckats blöta ner sig. I med linser på mig. Byta blöja på Junior. Få på mig träningskläder. Byta tröja och byxor på Junior som blött ner sig. Klä på overall, mössa och skor på Junior, släppa ut honom innan han blir överhettad. Få på migsjälv ytterkläder. Fixa vattenflaska. Argumentera om vantarna ska vara på eller av (blev en kompromiss, tunnare vantar). Konstatera att vagnen egentligen behöver pumpas men prioriterar att komma iväg.
Ner med Junior i vagnen. Hänga på vagnen på cykeln, snabb check om jag fått på mig de kläder jag tänkt, Junior sitter fast o har det bra och sedan iväg så jag hinner tillbaka för att se målgången. Känner mig uppvärmd innan jag ens kommit upp på cykeln... Blåser halv storm, och ekipaget har både schysst vindfång och schysst vikt, känns rejält i benen och hastigheten är inget att skryta med.
Hinner hem innan målgång, och har en son som sprudlar av energi och vill göra en massa saker...

lördag 4 mars 2017

Åhus trail run 2017

Anmälde mig till Åhus trail run för ett par veckor sedan, tänkte att det kunde vara en kul grej att göra. Det är ju fin natur i Åhus, så jag tänkte att jag skulle njuta lite av omgivningen, och skaffa barnvakt så jag kunde springa utan barnvagn som omväxling. Det var orientering på samma ställe, så N var ju den perfekta barnvakten för dagen!
Alltså, det där att njuta av omgivningen, det kunde jag ju pyssla med efter loppet... Det var en tung bana. Om det inte var lös sand så var det uppförsbacke, typ. Kände mig klen, men nerför gick det faktiskt bra. Många fegade och trippade ner försiktigt medan jag är kanske lite latare och älgade på istället, bara släppte loss benen så fick de ha fri fart. I någon backe var det smalt, så jag fick hålla igen bakom, det var mycket jobbigare än att utnyttja lutningen.
Banan var bitvis smal, bitvis jättebred. Med runt 500 startande så hade det inte gjort något om 5 km-klassen hade startat kanske 10 minuter efter 10 km klassen (som sprang två varv på samma bana). På de breda partierna var det förstås trevligt att det var många ute, men på de smala så blev det väldigt trångt.
Jag blev glatt överraskad när jag kollade resultatet, var på den övre fjärdedelen i listan, det var oväntat!

Junior fick prova på att orientera, det var en snitslad bana för de minsta. Tur det, jag är inte jätteduktig på orientering... Han tyckte det var roligt, och han fick både äpple, dricka och popcorn i pris vid målgång.